Spansk grammatik – wikipedia hernia de disco lumbar tratamiento

• När pronomen sätts ihop med verbform och t.ex. neutrum, som i exemplet nedan som vi utgår ifrån, behålls betoningen. Därför måste man även sätta ut accent. Vi utgår från verbet dar, utan accent. Vi skriver ihop orden da – me – lo (ge – mig – den). Vi bildar då ordet damelo. Eftersom ordet slutar på vokal betonas alltså näst sista stavelsen, e. Men eftersom vi vill behålla den vanliga betoningen i d a måste vi alltså lägga till accent över, så att det blir d ámelo.

• Accentuering fungerar även med att skilja på ord som stavas likadant men betyder olika saker. Vissa pronomen behöver därför skiljas åt. Sätter man ut en accent över någon av stavelserna både ser och hör man skillnad på orden.


tú (du) – tu (din), mí (mig) – mi (min)

Adjektiv i spanska böjs med ordet más (mer) och menos (mindre). Det finns vissa adjektiv som är oregelbundna som till exempel bueno och malo. Men de flesta är regelbundna. Ett komparativt adjektiv som är regelbunden sätter man más framför adjektivet. Ett superlativt adjektiv sätter man antingen el eller la beroende på om det är ett maskulint eller ett feminint adjektiv.

Med tempus avser man hur handlingen placerar sig i tiden, i dåtid, nutid eller framtid. Det finns både enkla och sammansatta tempusformer. Sammansatta tempusformer bildas av hjälpverbet haber + perfekt particip av huvudverbet. I det följande används den spanska termen för tempusformerna, eftersom svenskan inte alltid har en motsvarande tempusform.

Konditionalis används bl.a. som motsvarighet till svenskans "skulle + verb" (På engelska "would + verb"). Konditionalis används i indirekt tal för att ange framtid i förhållande till dåtid. Dessutom används konditionalis i villkorliga satsfogningar.

Spanskan har två tempusformer, preteritum och imperfekt, som motsvarar svenskans dåtid. Den svenska verbformen " han pratade" motsvarar därför på spanska av de två formerna " habló" i preteritum och " hablaba" i imperfekt. Skillnaderna mellan dessa två former kan sägas vara en form av aspektskillnad, där aspekten uttrycker ett skeende som inträdande, pågående eller avslutande. Svenskan använder inte tempus för att uttrycka dessa aspektskillnader, men kan ibland använda olika verbkonstruktioner som " fick se" i stället för " såg" för att uttrycka en inträdande handling eller " brukade se" för att uttrycka en upprepning i form av vana. I spanskan uttrycker habló respektive hablaba en typisk aspektskillnad, där valet av tempus kan helt förändra innebörden av ett yttrande.

I Spanien används vosotros, vosotras samt os (markerad i gult) som informellt tilltal. I Latinamerika används istället ustedes, los, las, les (markerad i grönt). I vissa sydamerikanska länder (t.ex. Argentina) används "vos" istället för "tú".

Hace + tid + que + verb (preteritum) Sp: Hace tres semanas que él se fue. Sv: Han åkte för tre veckor sedan. Li: Det har gått/gjort tre veckor sedan han åkte. Referenser [ redigera | redigera wikitext ] Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Spanish grammar, 11 maj 2016.